nostalgi.

För tre år sedan var det jag som stod där framme. Var sjukt nervös innan, sa att jag aldrig någonsin skulle göra detta igen. Så klart vare sant, man konfirmerar ju sig bara en gång..haha. väl där framme sjöng vi, jag skadade mig och hoppade på kryckor och tog emot ett sorg samtal..jaa alltså teater. Sjukt kul, och något man aldrig glömmer.

Idag var det brors tur. Han var mest nervös för att bära klänning tror jag. allt han oroade sig för, för på frågan va ska ni göra då? hade han ingen aning, och detta var igår. Men han skötte sig bra, han är snyggare utan klänning men det han sa vad de nu va..hahaha var bra :) syster stolt :) höhö
När man tröttnade på det där framme kune man roa sig med att kolla&lyssna på sebbe. hahaha, han roade en hel del kan jag tänka mig.. :P

Släkten hit efter såklart. full rulle som vanligt. uppe i lekparken med sebbeplutt en sväng. fullt ös medvetslös, men nu öre slut på det. eller ne, kyrkan imon igen :O bara att gå dit & se glad ut.

ha en bra kväll :)

nej jag hade inte klänninen i lekparken..