en hel vetenskap
det dära !

Vaknade idag vid typ halv tio, vilken dag är de idag tänkte jag. LÖRDAG ! skönt , då kan jag sova vidare :)
så jag vaknade vid elva istället. började leta kläder att ha på mig..när jag sen kom på att jag inte hittar några för allt ligger bara huller om buller fick jag den känslan att nä nu får de vara bra , nu eller aldrig ! så därför tog jag mjitt förnyft till fånga och började städa gaderoberna. RIKTIGT duktigt erkänn ?

Efter det åt jag frulle och tog de allmänt helg-lugnt. riktigt skönt faktist !
när pappa kom var de dags för övningskörning..och de gick faktist hyffsat idag ! körde en ordentlig runda.
den innehöll mycket växlingar, mycket sväng och mycket start/stopp. perfekt , fick bara kärringstop en gång haha , i en kö. jag blir såå stressad  !

Jag körde även ner mig & frida till kålgården, där vi skulle spela innebandy med gänget. vågat av dig att sitta i baksätet ;) här bjuder hon på händelsen ur hennes synvinkel..

-  sekunderna gick, men ida kom inte. Vad hade hänt henne?! Hade hon krockat, kört på någon söt liten tant?! Ja frågorna var många.. Ingenting var säkert när Ida Kristina Linnea Wendel var på vägen.. Helt plötslig ser jag henne glida in på min gata.. Klumpen i magen växte, det kändes som den vägde ton. Mina föräldrar stod vid dörren och sa farväl.. Vi visste inte om vi skulle se varandra igen...

Det var ett tårfyllt farväl, men jag höll minnen.. Jag gick med skakiga ben mot bilen, där de satt. Jörgen och ida, jag visste inte vad de hade planert för denna färd. Jag tvingade fram ett leende och försökte spela lugn. jag såg paniken i Jörgens ögon, de skrek "hjälp mig".. Men vad kunde jag göra?! Ida satt bakom ratten som en liten flicka med horn i pannan och en lång svans, var ida djävulen?!

Ida började backa och jag förstod att slutet var nära nu... Jag tittade på mitt hus en sista gång, jag tänkte på min familj som satt där inne. Skulle jag få se de någon mer gång, slog det mig?! Jag torkade bort en tår som rann ner från min kind... Ida körde i 190 på en 50 väg, däcken skrek varje gång hon svängde. Ida satt och skrattade medan kvinnor och barn flög hej vilt om kring oss!

Ida var tvungen att sätta på vindrutetorkarna för att få bort allt blod från framrutan. Jag försökte få ögonkontakt med Jörgen, han måste ju göra något?! Men till min rädsla såg jag att han var lika uppspelt som ida! De satt och skrattade och pekade på alla som flög omkring! Vad är det det här för någon familj tänkte jag?! Plötslig såg vi en polisbil ca 50 m framför oss, Ida ökade farten lite..

Jörgen vevade ner ruten och hängde sig ut ur fönstret."Suck on this"skrek han och pekade fingret till polisen! Jag var inte säker på att de uppfattade vad som hände för ida körde så fort, men inom kort hörde jag syrenerna bakom oss. Äntligen tänkte jag, där jag satt ihop pressad längst sätet pga den höga farten. Ida och jörgen tittade på varandra, och jag såg ondskan som strålade ut ur deras ögon.

Jörgen öppnade handsfaket och tog fram två k-pistar, gav en till ida och en till sig själv och sedan hängde sig båda ut ur var sitt fönster.. Jag blundade, hur kunde jag våga se något sånt här?! Jag hörde skotten vina förbi mitt fönster och några sekunder en hög explotion. Jag hörde ida och jörgens hånskratt och jag tvingade mig själv att öppna ögonen och kolla vad som hade hänt.

Jag vände mig om och till min förskräckelse såg jag att det ända som var kvar av polisbilen var nu ett enda stort eldklot. Helt plötslig flög jag in i bildörren, ida hade gjort en kraftig sväng. Däcken skreck en en gång, och idas skratt ekade i bilen. När jag precis hade uppfattat vad som hände och satt nästan upp tvärstannade hon och jag flög in i passagerassättets baksida. Smärtan vad olidlig..

Jag trodde att alla mina ben var brytna.. Jag undrade vad som skulle hända nu?! Skräcken spred sig i kroppen. När jag hörde idas ondskefulla röst säga "Jaha då var vi framme"... "jaa detta klarade du bra ida, eller vad tycker du frida?" sa jörgen och såg hur de båda vände sig om för att kolla på mig när jag log där helt ihop kringlade av alla svängar m.m. "Nemen Frida, glömde du säkerhetsbältet?"

frågade jörgen och skrattade, ida instämde i skrattat och stängde av motorn. "Nu kör vi innebandy Frida" sa hon och gick ut ur bilen. Min kropp sa till mig att fly, jag ville inte stanna en minut till i denna bil! Jag gick ut med ännu skakiga ben än jag hade gått in med. Ida gav mig mina saker och slog på ett leende. "frida vad blek du är? Är du åksjuk?" sa ida och rynkade ögonbrynen lite.

Min hjärnabeodrade mig att ljuga! "Nej då, du kör jätte bra ida. Du kommer få körkort på noll tid!" ljög jag och ida skrattade till. "klart jag kommer få" var hennes ända svar och vi vandra in i kålgråden sida vid sida.......

hahha , tack så mycket för detta frida ! ;)


dock blev de inte så bra när vi kom fram. hallen var dubbel bokat för nått jäfla östra lag var där ! inget kul , men inget att göra åt så de var bara att åka hem igen..

Nu sitter jag och väntar på annér. ska äta taco & mysa :) blir nog körslaget och kankse någon film och så :)