Ibland får man tänka efter

varning för djupt
blogginlägg som ingen
egentligen förstår,
jag måste bara skriva av mig.


Alla har problem. Stora som små, de finns där. Och alla är lika viktiga på sitt sätt. Men när man sitter och klagar på sina egna, får man ibland en tankeställare. De är egentligen ingenting mot vad andra kan ha.
Ja menar, vissa fick idag reda på att de kankse bara ha några få dagar att leva kvar, vissa misste kankse någon hemskt nära, vissa blev dumpade eller endel kankse fick missfall.
Så kankse jag sitter här och klagar på mina pytte små problem. Riktigt dumt faktiskt.

Jag antar att det blir sådär när man tänker för mycket. Eller jag borde bli det, ja menar inte går jag omkring på stan och tänker såhär ? det gör nog ingen men iallafall. Jag vet inte ens vart jag vill komma. Jag är bara glad, glad för det jag har. Familj, vänner, hela släkten, pojkvän.. allt.

Jag har sårat. Jag vet det. Jag känner det varje dag. Hur jag än vänder och vrider på det slutar det alltid med att jag tar åt mig. Men jag förstår inte, att efter allt jag gjort, så ska detta försöra allt. Ingenting av allt de andra betyder någonting. Alla timmar av prat, alla telefonsamtal, alla tårar, all oro och alla sms. Allt, blev plötligen ingenting. det är det jag inte förstår.
Jag vågar inte ens skriva, jag orkar inte ta någon skit. För jag vet att innerst inne, förtjänar jag det inte.



Föresten, jag blev kär i en låt idag. Denna, det är det enda ni  behöver komma ihåg av detta inlägg.
Tack för mig :)
PUSS

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det komer aldrig bli "ingenting" det kommer alltid att vara allt...

2009-10-09 @ 08:03:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0