min katt
min kära missan.

låg nyss i min säng & läste igenom medicin-grundkurs kapitlet som är till imon, då kom missan. min käraste och sötaste katt som får alldeles för lite uppmärksamhet.
hon är gammal och skulle behöva så mycket mer , jag de grämer mig att jag inte hinner ! hur gammal hon är exakt vet jag vet inte, hon kom till oss för ungefär 10 år sedan.

ida, kom ut i köket det är någonting du vill se .. jag orkade inte gå själv så jag fick åka på pappas rygg. och här var hon. på golvet satt en liten katt och slickade i dig mjölk ur en skål mamma hade satt fram. Men hon fick såklart inte stanna , mamma släppte ut henna ingen innan de var dags att åka till fritids.  hela dagen gick jag och berättade och skröt om den stora upplevelsen på morgonen.tänk om hon satt kvar på trappan när vi kom hem ?
och visst, på eftermiddagen när vi kom hem, satth on fint och väntade utanför dörren. mamma kunde inte annat än låta henne stanna, med mina barnaögon så... det var även jag som döpte henne, mamma ville döpa henna till tigern, vilket jag skulle gjort om jag valt nu..

jag var världens lyckligaste flicka. varje dag när jag kom hem så var hon där, låg i min säng coh gottade sig.
jag var lycklig ända tills en dag vi kom hem och mamma&pappas överkast va blodigt. shit va är missan ?! de åkte in med henne till djursjukhuset dagen efter jag var jag jätte nervös i skolan. va va de med henne ?
när mamma äntligen kom, berättade hon att hon hade katt ungar i magen.  WOOOHOO tänkte jag, ( nja kankse inte men glad blev jag ) . mindre glad var jag när hon berättade att de var döda eller hade en mindre utvecklingstörning så de klarade sig inte någon av dom.

när hon kom hem var hon alldeles snurrig och hade , nu vet en stor tratt, på huvet. stackars henne , så hjälp lös ! och jag kommer ihåg som de var igår, det var första gången hon låg i mitt knä, kände sig mycket behövd !
men mamma&pappa hade bestämt att de minsann inte skulle vara någon katt i vår lägenhet, och hon hade ju nummer i örat till hennes rätta ägare, så de sökte upp honom.
det var en på råslätt som bara hade släppt ut henne..
"vi ville inte ha henne så vi släppte ut henne bara, gör ni med det om ni känner likadant.."
OFTA ?! var gör bara inte så. så hon fick stanna : )

vägen hit har kankse inte varit en saga. hon har rivit sönder dörrar, tapeter, dragit hem döda fåglar, möss ,ja till & med en hare, en gång var de fjädrar i hela lägenheten när vi kom hem..
nu är hon en ute katt, eftersom vi nu bor i hus går hon ut & in som hon vill. vi ger henne bara mat när hon ber om det, ost varje gång vi äter macka och klappar när hon snälla kommer fram efter skolan.
elakt , det känns som att man inte är likdant längre, man tar de förgivet, precis som allt annat.
men idag, nu ikväll kom jag på hur mycket hon betyder för mig.
det kan låta sinnes, men hon är faktist en av mina bästa vänner. när jag är ledsen eller nere , hon känner de . hon kommer och lägger sig i mitt knä och tittar med ledsna ögon på mig, som att hon förstod. men de känns faktist så.
så nu , ska jag behandla henne väl, som om varje dag vore den sista. för hon är guld det är hon..